När bloggen börjar ge dåligt samvete, kanske det är bästa att lägga av helt och hållet. Eller stänga av kommentarer och statiskprogrammet och leva i tron om att det inte är någon som läser. Och således heller inte känna några som helst skyldigheter.
Testade kroppen med lätt joggning i dag. Fungerade bättre än väntat, även om det gick ganska så sakta. Funderar svagt på att leta fram skidorna ur källarvrån, ta bort förra vinterns valla, lägga på ny och ge mig ut i språren i morgon. Men antagligen smiter upp till dojon istället.
Runt omkring mig får kompisar barn, väntar barn medan andra färgar sina gråa hårstrån i någon slags förnekad 30-årskris. Grå hårstrån har jag inga och virveln i nacken slipper jag se. Och det är tydligen en djungel att välja barnvagn, även om alla vill att sina barn ska åka svart.
Mitt liv står inte still det heller. Även om en del vill att det ska gå fortare och förändringarna ska vara större.
Haha, ja visst var du tvungen att nämna mitt hårfärgande :-D men jag ville göra en förändring bara, känner mig absolut inte gammal på nåt sätt ;-)
Lägga ner? Du skulle bara våga…
Dåliga samveten ska man bekämpa med verklighetsflykt. Vad sägs om en blogg/-sida som handlar om en helt annan person? Jag menar; alla skriver om sig själva. Skriv om Annika istället!
Mårten: Haha. Vi kan diskutera din eventuella åldersförnekande över en drink nångång. Ska bli spännande.
Jocke: Om jag bara kan bli av med den här förkylningen, så ska jag övergå till att helt hänga på träningsdagboken.se istället.
Torbjorn: Då skulle jag bara blogga om vad jag skulle vilja att Annika skulle göra. Och jag är inte säker på att hon vill det. Göra det jag vill alltså. Annars är det en intressant tanke. Dessutom tar hon vackra foton.
Haha! Här talas det om trollen läser jag.
Numera har jag en ny karriär; jag tar inte längre foton, jag ritar! Öh, nåja, jag har i alla fall roligt. Fast jag är sjuk.