Rastlös av träningsförbud

Jag är trött, seg och rastlös. Timmarna framför datorn sliter även om de inspirerar. Kroppen skriker efter rörelse. Lungorna efter luft. Hjärnan efter möjligheten att få koppla bort. Av. Sortera och starta om.


Får jag inte träna regelbundet fungerar jag inte normalt. Det är min meditation. Träningspassen ensam är tiden då jag sorterar, reflekterar och landar. Tänker på helt absurda saker, dagdrömmer och planerar. Får idéer och kommer på lösningar. Träningspassen tillsammans med någon är förlösande. Ämnen tas upp, avhandlas, diskuteras. Det skrattas mellan andetagen och själen fylls med ny energi.

Jag är ålagd och vila. Ska till Aktivitus i morgon för springa, få se en massa resultat och sedan få ett träningsupplägg för de kommande fyra månaderna. Jag ska vila dagen innan, helst två, och här sitter jag. Just därför extra sugen på att få träna.

Varför? Jag har fått frågan ett par gånger nu. Varför inte? Jag tränar och känner att jag på egen hand har svårt att utvecklas ytterligare. Sara och Mattias på Aktivitus har fullt med erfarenhet och kunskap att dela med sig av. Jag tror att det kommer att bli det jag behöver för att ta ytterligare ett steg i att träna smartare, roligare och bli bättre. Än finns det utvecklingspotential i kroppen.

Nu ska jag ställa matlådan i kylskåpet, diska av grytorna innan jag försöker söva den rastlösa kroppen.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet otränad och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

3 kommentarer

  1. Hej… (svälj) Jag glömde bort ditt sidhuvud som jag lovade dig för… typ.. ett år sen? Kan du förlåta mig? Självklart vill jag hjälpa dig med den! Kan inte du maila mig?

    Med MYCKET vänliga hälsningar från Vanja 🙂
    (ett karusellhuvud i etern)

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.