Tillbaka till hemdator

När covid lamslog världen och vi retirerade till hemmen för att skydda oss utökade jag mitt skrivbord hemma med ytterligare en skärm efter ett tag. Så här skrev jag 2020:

Att köra Teams och Slack på en sidoskärm är att föredra. Då kan de ligga ”framme” hela tiden och jag har koll på flödet. Nu kör jag dom på en liten del av skärmen, men tycker inte det funkar riktigt lika bra.

Sedan länge sitter jag i stort sett heltid på kontoret igen. Jag tar ibland tidiga eller sena möten hemma. Framför allt om jag ska skjutsa barn till idrottsaktivitet. Jag kände att jag behövde separera känslan av att jobba från känslan av att bara sitta vid datorn. Därför tog jag idag bort extra skärmen från skrivbordet. Behovet att ha koll på flödet finns inte hemma.

Det var en skön känsla. Den extra skärmen, på högkant, är starkt förknippat med just Teams. Nu blev det lugn. Och mer plats på skrivbordet. Om det blir någon heldag hemma kan jag ta fram extra skärmen och bara köra den med laptopen vid köksbordet. Och sedan plocka undan den igen. Ett tillfälligt popup-kontor som inte stör hemdatorn.

Om att lata sig och inte göra någonting

Sanna Lund har skrivit en bloggpost om att lata sig ofta. I förebyggande syfte. Eller, om man vill använda ett ”finare” uttryck; att planera in tid för återhämtning.

Jag älskar att bara lata mig, men jag får än idag kämpa för att göra det med gott samvete. Samhället har länge uppfostrat oss att vara allt annat än lata. Att hålla på och lata sig stup i kvarten anses vara en dålig egenskap.

Visst känns det igen. Att göra ingenting är inget vidare. Om du inte ligger i solstolen. Är det någonting som som är accepterat i Sverige är det att sola. Jag avskyr att sola. Däremot gillar jag att ligga och gubbvila i soffan på altanen. Med lätt dåligt samvete över att jag inte klipper gräset.

Jag är inne i en intensiv period just nu. Jag är med i två styrelser vilka båda sammanfaller och kulminerar i en aktivitet till helgen. Men det fungerar, det är positiv energi och stress. Men det går för att korthuset ska falla. Om någon inte klaffar, om det går grus i något maskineri spiller det lätt över och det blir negativ stress istället. När tankarna på jobbet tar sig in i fritiden, eller tvärt om. Då är det viktigt att ha återhämtning. Att välja bort saker för att varva ner.

Hos Sanna kan du läsa hur hon gör. Det är intressant. Passa också på att läsa vad Fredrik skriver i samma ämne.

I finished work on Friday with a sore throat and a general feeling of illness in my body, and so I did almost exactly nothing all evening. Is it not nice how unimportant things just fall away when you compare them to doing nothing in order to get well sooner?

 

Födelsedagsminnen

9-åringen blir 10 om en vecka. Innan hon somnade, efter smörjning av eksem-huden, låg vi och tittade på bilder och filmer från hennes födelsedagar. Och från storasysters.

Vi skrattade, pratade om presenterna och räknade ner till hennes födelsedag.

– Pappa, det här var mysigt och roligt.
– Ja, det var det. Sov gott nu.

En minut senare sover hon. Kvar ligger jag. Känner hennes andetag. Fylls av den där otroliga kärleken till mitt barn.

När din röst rymmer hemifrån

Din dotter ringer från semestern och säger med panik i rösten att hon och hennes kompis har problem med en betalning. Snälla, du behöver Swisha kompisen så att de kan betala för hotellrummet. Vad gör du? Tryggast är att lägga på och ringa upp din dotter. Hur mycket det än låter som Sofia så kanske det inte alls är det.

Per Axbom skriver om hur det räcker med 60 sekunder av din röst för att göra en trovärdig kopia. Länkar till mamman som fick samtal från vad hon trodde var sin kidnappade dotter men i själva verket var en AI av hennes röst. Han tar också upp det positiva som kan finnas med tekniken, som att någon som har förlorat sin röst pga sjukdom fortfarande kan använda den, digitaliserad, för att kommunicera. Han avslutar med den etiska biten av att göra nya låter med avlidna artister eller att din mormor är rösten till Siri.

Tänkvärt. Ta gärna några minuter och läs När din röst rummer hemifrån.

Insulinjusteringar på känn

Dottern har legat lite högt i blodsocker senaste veckorna. Vi har gjort små justeringar i pumpen men hon har ändå stuckit iväg. Gör hon det på på kvällen har det varit omöjligt att få ner henne. Trycker in insulin för allt var pumpen håller men det tar några timmar innan hon är ner på normala nivåer.

Efter larm några timmar i natt tröttnade gjorde jag en kopia på profilen i pumpen och dubblade hennes basal för alla tidsintervaller över dygnet. Justerade kvoten vid bolus (måltidsinsulin) så det krävs ytterligare lite mer insulin för att hand om kolhydraterna hon äter.

Allt på känn. Med irritation. Orkade inte räkna ut med 500- och 100-reglerna. Nu ligger hon på 5,4 mmol/l och klockan är 23:30. Igår låg hon på 11,8 vid samma tid och gjorde en topp under natten på 14,2.

Uppföljning i morgon kväll inför veckan som kommer med skola och träning igen.

’Titta nu’ – vad jag ser på våren 2023

För några veckor sedan såg jag sista avsnittet av Last of us, tv-serien baserat på spelet med samma namn. Som jag inte spelat,  men då seriern var hypad på nätet så hoppade jag på den och uppskattade varje avsnitt. Sedan blev det tomt i spellistan.

Jag utgår mycket från Up Next/Titta nu på min Apple TV. De tjänster som inte skickar ut sina saker där har jag en tendens att missa, såsom TV4 Play. I och med att vårsolen började titta fram tittade även nya säsonger av tv-serier fram på min Apple TVs Up Next-funktion. Följande tittar på just nu.

Tittar på

  • The Blacklist, säsong 10. Sista säsongen. Skönt. Så kan vi lägga den till handlingarna. Jag har tappat intresse, men följer den till slutet nu när det är sista säsongen.
  • Perry Mason säsong 2.  Jag gillar Matthew Rhys tolkning av Perry Mason.
  • Kapningen – ramlade in på den här när när jag kollade efter nya avsnitt av Mästerkocken. Nja, jag vet inte riktigt. Men det fyller ut middagstiden en kväll i veckan när barnen inte är här.
  • Sveriges Mästerkock  – Markus Aujalay har lämnat juryn och Tommy Myllymäki har ersatt.  Jag fortsätter titta. Ibland snabbspolar jag lite.
  • Bäst i test – I Sverige har det blivit en familjeklassiker.
  • Svenska nyheter – Sista avsnittet gick i fredags. Perfekt att se till frukost.
  • Husdrömmar

Tittar inte på – ännu

  • The Mandalorian, säsong 3. Är inte riktigt upplagd för Baby Yoda riktigt ännu.
  • The Flight Attendant, säsong 2. Gillade första säsongen men inte är inte heller där riktigt upplagd för den rätt stressade huvudkaraktären just nu.
  • Succession, säsong 4. det här ser jag framemot att se på lite längre fram. Väntar på att lite fler avsnitt ska släppas så jag kan binga ett par en regnig helg utan barn.
  • Ted Lasso, säsong 3. Ser fram emot det här. Kommer hoppa på en månad av Apple TV+ när alla avsnitt finns tillgängliga.

En påtaglig trötthet

Jag har blivit plötsligt trött på kvällarna den här veckan. Det började redan i måndags. Jag och 9-åringen lämnade 11-åringen på friidrotten, gick sedan till biblioteket för att läsa. Där blundade vi båda en stund på den ”flygande mattan” som lämpligt nog finns vid barnavdelningen.

Både igår, tisdag, och idag blundade jag omgående till i soffan när jag kom hem. Jag hade dock sinnesnärvaron att dra igång Airfryern innan jag slog mig ner i soffan. Så plinget från att fisken var klar blev samtidigt min väckarklocka.

Jag kan inte skylla på för lite sömn så all skuld hamnar på vädret. Det känns bra. Och svenskt.

I morgon kommer barnen. Då behöver jag vara pigg.

God natt!

Barn som läser på bibliotek liggande på en "flygande matta"
Flygande mattan på Stadsbiblioteket i Jönköping.

Nytt år – samma mål – nya tag

Jag gör det enkelt genom att säga att jag ska läsa en bok varje månad i snitt.

Det är synd att säga att jag ens kom i närheten av att läsa tolv böcker under 2022 som jag deklarerade för lite mer än ett år sedan som ett av mina mål. Boken som jag precis läst ut är med över från förra året och jag har skuld till biblioteket för sen återlämning. Två gånger. Då lånade jag nog om den vid fyra tillfällen.

Det skulle kunna gå att använda ordet fiasko för att beskriva min måluppfyllnad. Fördelen med att uppfylla så pass få mål är att de blir återanvändningsbara. Således kvarstår alla mål på 2022 års lista förutom dotters klädkammare som är klar.


Jag vill få till lite mer analog tid med läsningen. Det finns många bra tv-serier och jag följer ett par. Sedan har det varit skidor på helgerna vilket gör att hösten och vintern blir mycket skärmtid. Utmaningen är att få till ett kontinuerligt läsande, vilket gör att det behöver inkräkta på skärmtiden. Svårt eftersom det är lättare att se ett avsnitt till eller fastna på YouTube.

För att följa upp läsandet, som jag nu alltså ska ta tag i, skapade jag en profil på Bookwyrm.social med en läsarutmaning. Bookwyrm är ett socialt nätverk i Fediverse för att tracka sin läsning, recensera böcker och få tips i communityn. Ett Goodreads.com men öppet och federerat via ActivityPub-protokollet. Det går att följa Bookwyrm-profiler via t.ex. Mastodon-klienter eller RSS.


Jag har verkligen ingen lust till renovering. Men saker måste göras och det börjar bara bli pinsamt att jag inte fixat klart i källaren så barnen har någonstans att hänga med kompisarna. Nu när äldsta dottern fyller 12 år i sommar kommer behövet bara bli större av att ha en mer avskild plats. Någonstans att spela, snacka, lyssna på musik och ha kul med kompisarna som är avskild från mig och lillasyster jämfört med den lyhörda ovanvåningen.


Gällande träningen så hoppas jag att lusten att köra lite utomhuspass på cykeln kommer med vårvädret. Men om det inte händer så finns spinningsalen där och räddar mig. I övrigt behöver vi inte prata om varesig styrketräning eller något gå-mål. Nej, det gör vi inte. Vi soppar det under mattan redan nu. Tiger ihjäl det.

Sportlov med skidåkning

Barn i skidbacke framför ett en stor skulptur av Super Mario som är har benen under snön.
Ett foto tillsammans med Mario är obligatoriskt.

Vartannat år har jag barnen under sportlovet. Det är så det fungerar som separerad förälder. 2019 var jag med barnen i Branäs tillsammans med min lillebror. För två år sedan fick jag covid i januari så jag orkade inte ta mig upp. Vi avbokade stugan och det blev ett sportlov på hemmaplan med en dagstur till Ulricehamns skidbackar.

I år var det äntligen dags att få sticka iväg och åka skidor igen. Barnen var iväg med sin mamma förra året så de har utvecklats. Senast jag var iväg med dom i Branäs så lärde den lilla sig att åka lift. Idag är hon nio år och åker lift obekymrat, men behöver träna lite mer på att ha kontroll på skidorna när backen är blir lite brant och flera hundra skidåkare har byggt upp vallar med konstsnön och blottat isen under.  Den äldre dottern, nu elva, tycker inte att alla backar är roliga, men tar sig ner överallt. Antagligen mycket bättre än vad jag själv gör.

Det är alltid en speciell känsla att åka iväg på skidsemester. Det har det varit ända sedan jag var liten och vi åkte iväg med familjen. Då hade vi 65 mil lite över åtta timmar i bilen. Av någon anledning skulle mamma tvinga i en ett litet glas juice på vid 05:00 till ingen nytta alls. Det enda jag ville göra var att sova några timmar i bilen till det var dags för frukost. Konstigt nog var inte barnen lika begeistrade av att se Branäsberget som jag när vi närmade oss. De var dock helt uppslukade av sina iPads och lyssnande inte alls på mina uppmaningar att se ut genom bilrutan då hörlurarna effektivt gjorde mig ohörbar för dom.

***

Vintern gjorden en plötslig comeback även här hemma för två veckor sedan. Plötsligt kom brutalt mycket snö och bussar och tåg ställdes in. Nu är ordningen dock återställd och vi har åtta grader, mulet och regn i luften. Idag är det  vårdagjämning och det om något skvallrar väl om att våren är på väg.

Bild på en snötäckt garageuppfart med två soptunnor till med 15 cm snö på.