Life hack: söndag med barnen. Sista dagen innan de är hos sin mamma några dagar. Diskmaskinen tömd, köket städat. Ring deras farmor och se till att hon bjuder på söndagsmiddag så slipper du både laga mat och diska igen. Och köket kan skina fram till att de kommer tillbaka.
Höstträning
Hösten är här på allvar. Nästa vecka sätter jag mig på spinningcykeln några gånger i veckan och tar mig an andra muskelgrupper än de som slitit på löpturerna.
Livet är okej
Lite vind. Sitter på balkongen och anar Vättern i mörkret. Klockan är snart midnatt. 7-åringen sover ute på soffan mittemot med 7,7 mmol/l i blodsocker.
Livet är okej.
Teater
7-åringen och 5-åringen är osams så teatern är inställd. Synd, för jag skulle få se Prinsessan och Ninjan. Hade fått biljett och kaffe på första parkett.
Soptipp
Städade och rensade ur garaget i helgen när barnen var hos sin mamma. Nöjd visade jag ungarna hur bra det blev och hur mycket plats det nu är i garaget.
6-åringen: Det ser ut som en soptipp.
Jag: Jasså, tycker du? Innan var det jättestökigt, men nu är det ordning.
6-åringen: Det ser ändå ut som en soptipp.
Jag: Hur tycker du ert lekrum ser ut? Där är stökigare än här inne.
6-åringen: Det har mer färger. Det är fint. Här ser ut som en soptipp.
Nya rutiner
Att vara ensamstående förälder innebär att ta ansvar inom alla områden. I en tvåsamhet blir uppgifterna snabbt uppdelade och rutinerna sätter sig. Det finns någon som avlastar, är ett stöd i vardagsbesluten och lyfter upp dig när du inte riktigt orkar.
Nu står jag där ensam. Både jag och barnen försöker hitta hem i det nya. Under två år var i ensamna tre dagar i veckan och då hade vi speciella mamma är inte hemmar-rutiner. Nu försöker vi sakta hitta hem i vad som är våra familje-rutiner när barnen är hemma hos mig.
Tidigare, när jag och barnen var ensamna, åt de alltid vid köksön med en iPad. Det var ”belöningen” för att mamma var borta på jobb. Vi åt alltid pasta cabonara en av de dagarna och de sov alltid bredvid mig i sängen.
Sakta är vi tillbaka vid köksbordet och äter tillsammans. Barnen har kvar sina platser och jag sitter på ena kortsidan för att sitta brevid båda. Det är viktigt att det blir rättvist. Någon av barnen dukar allltid om de inte är djupt inne i en lek och jag inte har hjärta att störa. Efter maten ställer de in i diskmaskinen, vilket de aldrig har gjort tidigare. Nya förutsättningar är bra tillfälle att införa nya rutiner utan att få protester.
Sakta har vi också lämnat att sova i bredvid pappa, även om vi såklart gör avsteg från det också. Om de själva får välja, sover de varje natt i min säng. Om sanningen ska fram har jag ingenting emot det.
Nya rutiner.
Men pasta cabonaran är kvar.