Christian Åhs Grevsjö

Vårt kontor är tillfälligt nerstängt. Sedan påskveckan uppmanas alla att sitta hemma och arbeta. Vissa har redan valt att göra det sedan tidigare, men nu är i stort sett alla stationerade hemifrån tills vi ser hur utveckling med antalet smittade ser ut.

Förutsättningarna ser annorlunda ut överallt. Jag har förmånen att jag redan har ett utrymme på ovanvåningen där jag har skrivbord och stol. Där står min privata iMac 27-tum med 5K skärm (sent 2014) tillsammans med ett trådlöst tangentbord från Apple i form av Magic Keyboard och deras senaste stryplatta Magic Trackpad 2. Jag formligen älskar Apples fristående styrplattor och har använt dessa sedan förra versionen kom ut. Det var länge sedan jag avände mig en klassisk mus.

På jobbet har jag en MacBook Pro tillsammans med två skärmar på 1080p varav en roterad 180 grader. På den roterade skärmen har jag Teams och Slack öppet. Där det ständigt är konversationer igång med både kollegor och kunder. På den andra skärmen har jag det jag – för tillfället – arbetar med och på laptop-skärmen har jag chattfönster för Apples Meddelanden och Facebook Messenger.

När jag tidigare suttit hemma och jobbar under kanske några timmar av olika anledningar har jag alltid suttit vid min MacBook Pro. Det har känts viktigt att hålla jobbet på enda datorn och det privata på den andra datorn. Nu när jag är förvisad till att sitta hemma på heltid valde jag att inte hämta hem skärmarna från jobb-kontoret utan flytta arbetet till min iMac.

Jag sitter mestadels i Teams, Safari, Outlook och övriga Office-paketet. Med Office 365 är det bara att logga in och tuta och köra. Då alla filer ligger i Teams/Sharepoint eller som sidor i Confluence finns inga filer lokalt vilket gör att jag inte lusar ner min hemdator med jobbfiler. Dessutom har jag 32 Gb i RAM på min iMac jämfört med 8 Gb i min MacBook på jobbet. Det gör skillnad när det käkas ramminne.

Det är ljuvligt att köra Excel-ark på högsta upplösningen på 27-tums skärm. Eller för den delen att köra två Word-dokument eller två webbläsarfönster. Men jag saknar att ha flera skärmar. Att köra Teams och Slack på en sidoskärm är att föredra. Då kan de ligga ”framme” hela tiden och jag har koll på flödet. Nu kör jag dom på en liten del  av skärmen, men tycker inte det funkar riktigt lika bra.

Jag saknar ett par riktigt bra lurar. Då jag en normal dag på kontoret flänger mellan min plats, mötesrum och små telefon/teams-rum så har jag inte haft behov av det. Nu sitter jag med ett par billiga Sony-lurar för för mina Teams-möten, men än så länge är det ingen som har klagat, så jag fortsätter med dom.

När coronaviruset sprider sig som en stormvind över världen så distansierar vi oss allt mer från varandra. Far- och morföräldrar får lära sig hantera FaceTime för att se barnbarnen och umgängeskretsen krymper till det minimala. Däremot så ökar den digitala umgängeskretsen och nya bekantskaper dyker upp.

Nu är många av oss – som har arbeten som tillåter det – hänvisade till att sitta hemma och arbeta. Så även jag som  inne på tredje, eller är det  fjärde(?), veckan av att sitta i ett ekande tomt hus framför datorn. Att fyra meter från sängen till arbetsplatsen innehåller både fördelar, nackdelar och en hel del utmaningar.

Jag har barn hemma antingen två eller tre vardagar, vilket hjälper att inte glida i rutinerna. Jag har kvar larmet på samma tid på morgonen, däremot använder jag en extra halvtimma på att uppdatera mig på nattens nyheter i sängläge. Att läsa om amerikansk inrikespolitik på Twitter är extra intressant just nu. Sedan gäller det att komma upp, hoppa i kläder som inte är mysbyxor men inte heller kostymen och få igång kaffebryggaren. Jag kör med jeans och t-shirt. På kontoret har jag ofta en tröja över eller en skjorta, men hemma finns ingen luftkonditionering så jeans och t-shirt blir perfekt. Sedan byter jag kläder efter jobbet. Är det varmt hoppar jag i ett par skjorts eller så drar jag på mig ett par Lundhags-byxor.

Mina dagar börjar alltid med Teams-möte av olika slag. Då jag inte träffar mina kollegor fysiskt längre kör vi i Teams i olika konstellationer. Vi försöker identifiera saker som kräver ytterligare möten mellan olika utvecklare för att de ska kunna komma vidare i sina respektive uppgifter. Beroende på hur ”lappsjuka” vi är så är kameran antingen på eller av. Det är viktigt att se varandra, även om det  är via video.

Det är lätt att hamna framför datorn hela dagarna; med minimalt med pauser, ingen lunch och uteblivet dagsljus. Framför allt kände jag så den första veckan, att dagarna bara rann iväg. Mycket beroende på att det inte finns några kollegor som jag luchar med samt att jag har kollegor och kunder utspridda från Stockholm till Malmö vilket gör att vi har lite olika lunch-rytmer så helt plötsligt var det olika möten över hela lunchen. Alla andra åt men jag satt bara i möte.

Nu försöker jag hålla mig till en fikapaus på förmiddagen och dito på eftermiddagen. Är det någorlunda väder så går jag ut och dricker kaffet. Jag har lyxigt nära till Vätterns strand, vilket är en underbar plats för kaffe och andra perspektiv.  Luncherna försöker jag bålla till de tider vi har på kontoret. Om jag är hemma föröker jag alltid få till en stunds promenad. Då jag inte har höj- och sänkbart bord hemma behöver jag den rörelsen mycket mer än vanliga dagar på kontoret.

Att avsluta arbetsdagen i tid är inga problem de dagar jag åker och hämtar barnen. Övriga dagar kan det vara lite sisådär med det. När jobbet finns i hemmet, inget annat är planerat så är det lätt att bli sittande. Det kan vara okej någon dag, men det är viktigt att det inte blir för sent eller för ofta. Då känns det som jag inte gör annat än att jobba och sover.

Att ha en hård skiljelinje mellan jobb och fritid är ett vanligt tips. Jag tycker dock det kan vara skönt att gå ner och hänga upp en maskin tvätt som en kort paus för att sträcka på kroppen. Det är ju en fördel med att jobba hemifrån.  

Nåväl. Idag är det fredag och vi ska ha afterwork via Zoom innan vi tar helg.