Nu behöver jag vändningen

Det känns som vi – och resten av Europa – är fast i den andra vågen. Andelen smitttade och inlagda på sjukhus skjuter i höjden vecka för vecka. De dagliga rapporterna över antalet döda ökar och Stats­ministern har hållt pressträffar oftare än Tegnell. Vi uppmanas att jobba hemifrån, undvika att träffa andra utanför familjen. Rekommen­­dation av munskydd i kollektiv­­trafiken har nu blivit realitet.

Fyfan.

För mig gick våren okej. Även om det var en omställning att jobba från hemmet hundra procent, och vi trevade oss fram för att hitta lite nya rutier på saker och ting, var det ljust. När jag än hade tid att ta mig utanför dörren kunde jag få energi av soljuset. Nu är det bara ett ständigt mörker. Även under de få ljusa timmarna har solen inte orkar igenom molntecket och det har varit lika grått ute som i sinnet.

Fyfan.

Jag behöver vändningen nu. Kanske blir det så att det vänder efter vinter­­sol­ståndet. Dagarna blir längre, mer ljus och vacciner­ingarna kommer igång. Sakta är vi på väg mot en vår där det inte längre känns evighets­mörkt och grått. Och kanske, kanske kan vi börja umgås igen.

Hoppas.

Tillbaka till… hemma

Igår gick jag från semester till arbete. På en torsdag. Tanken med att jobba bara två dagar innan helg är, såklart, att behålla semesterkänslan och slippa känna mig totalt utarbetat när det blir helg.

Jag åkte ner till kontoret igår och även idag. Att ställa om från semester till arbete i huset, vid skrivbordet, hade varit alldeles för svårt. Rutinerna hemma har under fem veckor varit anpassade för semester. För att kunna upprätta arbetsrutiner hemma behövde jag först komma till kontoret och skaffa mig jobbkänsla för att sedan kunna ta med mig den till hemmakontoret. Dessutom är varmt ute igen och kontoret har AC.

Folkhälsomyndigheten fortsätter att anmoda oss, som har möjlighet, att fortsätta jobba hemifrån även under hösten. Det är ett klokt beslut i smittskyddshänsyn men det börjar tära på mig. Tära kanske är ett lite för starkt ord, men jag saknar mina kollegor. Både vi som team – och våra kunder – har vant oss vid att inte träffas och det har flutit på bra. Vi har träffats via Teams och har levererat. Men jag saknar den sociala interaktionen som finns när vi träffas i köttet så att säga. Att sitta mitt i smeten och höra teamet prata om hur saker bäst ska lösas. Även om vi sitter mycket framför våra datorer i tysthet även på kontoret finns det en annan puls där än det gör att sitta hemma.

Så, jag tänker att min höst kommer att bli en kombination av hemmakontoret och företagets kontor. Dels för att kunna upprätthålla jobbkänslan och att få träffa lite kollegor som också rör sig på kontoret till och från. Och så kanske det blir även när vi har detta coronavirus under någorlunda kontroll, en kombination av att sitta hemma och på kontoret.