Från SVT.se
I över 150 år har Jönköpings-Posten haft sina lokaler i korsningen av Skolgatan/Kapellgatan på Väster. Men efter sommaren kommer de lämna sina gamla lokaler och istället flytta in i Science Park Towers.
Lokaltidningen är en plats där många journalister är hela sitt yrkesliv. Det måste kännas att lämna dessa historiska lokaler även om det blir bättre i de nya lokalerna.
Mitt knä har inte blivit bättre sedan sjukgymnasten sa att det var artros. Det har en ständig svullnad på ovansidan och det spelar ingen roll vilka antiinflammatoriska piller de ger mig. Det är återkommande bakercystor, stelhet, smärta och en krypande känsla i lårmuskeln. Samt instabiliteten p.g.a försämrad muskulatur.
I somras påbörjade jag träning med en ny sjukgymnast. Vi körde på i åtta veckor utan något vidare positivt resultat. Lite bättre förbindelse mellan lår och knä men i övrigt ingenting att glädjas över. Lite uppgiven bad han mig gå till vårdcentralen och får en bedömning med orden; “Det är nog dags för en kortisonspruta”.
Sjukgymnasten på vårdcentralen tyckte inte riktigt att knät ”beter sig som artros” men att noteringar från artroskopin från 2015, när de fixade till min menisk, säger att det är påverkan på brosket. Nåväl. I ett försök till framgång tog han bort styrketräningen för att minska svullnaden. Jag hade kvar tåhävningar, knästäckningar och knäextensioner. Samt en remiss till ortopeden för vidare bedömning.
Svullnaden minskade inte den här gången heller. Föga förvånande. Ett bit in på nya året fick jag träffa ortopeden som gjorde bedömning utifrån undersökning, anteckniingar från 2015 samt den belastningsröntgen jag gjort. Jag är för ung och bra för att få en ny knäled men att det inte kan lämnas som det här.
Hon initierade en tre-stegs-plan; nya, mer riktigade piller, mot artros för att se effekt på svullnad och smärta. En kortisonspruta och, som sista steg, en MR.
Efter sju veckor på pillren är det ingen skillnad i svullnaden. Mer ett bakslag i form av en bakercysta och mer smärta och stelhet utan att knät varit belastat.
Nu är det dags för steg två i planen. Att få en kortisonspruta på vårdcentralen. Har vi framgång ska svullnaden gå ner och jag kan få någon månad med rörlighet och möjlighet att träna upp musklerna runt knät ifnör att effekten från sprutan klingar av. Och då ska – förhoppningsvis – svullnaden, stelheten och smärtan inte komma tillbaka med samma kraft.
Jag önskar mig all lycka och välgång i detta.
Hon tog saken i egna händer när jag inte var snabb nog. Nu är väggarna målade två gånger. En snickare kommer förbi och byter dörren och sedan ska vi montera en garderob.
Tömde 12-åringens mobilväska. Lade det nya druvsockret i en liten plastpåse när jag fyllde på.
Kommer hem efter en timmes promenad med 12-åringen. Hör, från ovanvåningen, att 10-åringen med kompis gör slime.
Vågar jag ens gå upp och se om det behövs saneras eller inte?
Nergraderade Netflix-kontot ett snäpp. Från Premium till Standard. Från 4k till 1080p. Från fyra samtidiga strömmar till två.
Jag har ingen 4k-tv – vilket kanske förvånar – och Netflix rullar inte lika ofta hos mig och båda barnen samtidigt längre. Brorsan med extrakontot får nöja sig med uppskalning och jag tror inte han kommer att notera det.
Jag hade helst velat strypa Netflix helt och hållet, men 12-åringen satte sig på tvären. Hon ser mycket på Netflix så det får var kvar ett tag till. Jag sparar in 600 kr/år på nedgraderingen så får vara nöjd med det.
På tal om streamingtjänster så gick mitt Prime Video ut igår efter att jag förlängde det med en månad efter ”julklappsmånaden”. Vet inte riktigt hur jag ska göra med Mr & Mrs Smith-serien som jag sett tre avsnitt av. Jag tror den får vänta till efter att mina tre gratismånader med Apple TV+ går ut.
Vi tog oss till Lysings i Ödeshög för sportlovs-semla. 12-åringen fick en god glutenfri och kunde även fylla på frysen med glutenfria godsaker.
Filip Poon har en pastasallad som förändrade hans liv. Jag och 12-åringen gjorde den till middag ikväll. Hon åt tre portioner. Den fick mer än godkänt med andra ord. Och ja; det är såsen på soltorkade tomater som gör det. Det är inte sista gången vi gör den här. Gissar att den kommer att efterfrågas när hon ska ha utflykt med skolan.
Se recept och tillagning på Youtube.
Snön är tillbaka. Jag har skottat. Slut på meddelandet.
En del personer är oerhört upptagna med att definiera sig själva utifrån sina synbara framgångar: en stilig partner, en vältränad kropp, ett fantastiskt hus, spännande jobb, dyra bilar på uppfarten, och så vidare. Jag antar att jag har åldern att tacka för en ökad “visdom” när det gäller detta. Jag bryr mig inte längre om vad jag har för prylar, om min bil är cool i andras ögon, om jag har kläder med “rätt” märken, och så vidare. Det intresserar mig inte. Om jag är nöjd så räcker det för mig.
Med erfarenheten kommer insikterna. Prylar och status bleknar i ljuset från det som på riktigt är viktigt.
Jag har fyra år kvar till jag kliver över till ”dö-halvan”. Tur att jag är någon som går före och banar väg. Grattis, vännen!
