Om att lata sig och inte göra någonting

Sanna Lund har skrivit en bloggpost om att lata sig ofta. I förebyggande syfte. Eller, om man vill använda ett ”finare” uttryck; att planera in tid för återhämtning.

Jag älskar att bara lata mig, men jag får än idag kämpa för att göra det med gott samvete. Samhället har länge uppfostrat oss att vara allt annat än lata. Att hålla på och lata sig stup i kvarten anses vara en dålig egenskap.

Visst känns det igen. Att göra ingenting är inget vidare. Om du inte ligger i solstolen. Är det någonting som som är accepterat i Sverige är det att sola. Jag avskyr att sola. Däremot gillar jag att ligga och gubbvila i soffan på altanen. Med lätt dåligt samvete över att jag inte klipper gräset.

Jag är inne i en intensiv period just nu. Jag är med i två styrelser vilka båda sammanfaller och kulminerar i en aktivitet till helgen. Men det fungerar, det är positiv energi och stress. Men det går för att korthuset ska falla. Om någon inte klaffar, om det går grus i något maskineri spiller det lätt över och det blir negativ stress istället. När tankarna på jobbet tar sig in i fritiden, eller tvärt om. Då är det viktigt att ha återhämtning. Att välja bort saker för att varva ner.

Hos Sanna kan du läsa hur hon gör. Det är intressant. Passa också på att läsa vad Fredrik skriver i samma ämne.

I finished work on Friday with a sore throat and a general feeling of illness in my body, and so I did almost exactly nothing all evening. Is it not nice how unimportant things just fall away when you compare them to doing nothing in order to get well sooner?