Josefin Strömberg om sin Diabetes typ-1
Ibland önskar jag så att min omgivning skulle få känna hur det känns att ha diabetes. När ditt blodsocker är så lågt att du knappt kan hålla ett juiceglas i händerna, när du för allt i världen inte orkar stå på benen, när allt runtomkring dig snurrar och blir till ett enda blurr. Där minuter känns som timmar innan ditt blodsocker börjar stabilisera sig.
När du har så högt blodsocker så det känns som att du skulle blivit överkörd av ett tåg, där varenda muskel gör ont och där din mun är lika uttorkad som Saharas öknen. Där ketoner och illamående går hand i hand, där extrem huvudvärk och trötthet är lika uppenbart som att jorden är rund.
Det är fan inte lätt alla dagar.
Det är så här min dotter kan känna sig även om hon inte kan kommunicera det. Det är mot de låga och höga värderna vi kämpar. Varje dag, varje minut, varje sekund. Dygnet runt, året om.
Fyfan!