Manlig lingonvecka

Huvudvärk och irritation. Hade jag varit kvinna hade kollegorna undrande viskat om det var lingonvecka. Något stolpskott hade — vid kaffeautomaten — kläckt ”Har du PMS, eller?” Nu är jag inte kvinna, utan bara grinig. På ett tjurskalligt manligt vis, där jag vill skrika och kasta saker.

Har ni haft den, känslan av att vilja kasta kaffekoppen i väggen, skicka av allt från skrivbordet i en stor, bestämd rörelse? Eller svara med ”Ja, vad fan är det nu?” när telefonen har ringt, ringt och ringt under den senaste timmen?

Humöret är spännande. När saker som inte går min väg, fler saker tycker på, och jag får ta tag i saker jag inte anser vara mina att lösa, är det bara att hålla god min, blodsockret på rätt nivå och ta en sak i taget.

Men visst vore det skönt att få skrika.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet otränad och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

6 kommentarer

  1. Ända sen i fredags. Det har varit allt från att vilja skrika till lipa och skälla och slå vilt (och faktiskt göra det dessutom). Det har inte varit nån uppåt vecka direkt och hade jag varit typen som lider av pms dessutom hade jag suttit i fängelse förmodligen.

  2. Vissa dagar/veckor gäller det bara att överleva. Det här är en sådan vecka. I dag ska jag hämta ny energi i ett simpass för att klara av sista arbetsdagen i morgon innan en skön långhelg.

  3. Kasta saker i väggen har jag bara gjort efter ett års daglig terror. Skicka av allt från skrivbordet i ett enda stort svep har jag bara gjort när jag har skullat ligga på det. ”Ja, men vad fan är det nu?” har jag bara svarat efter att samma idiot ringt mig tjugofem gånger per dag. I flera år. Och aldrig på jobbet.

    Jag är kanske väldigt svår att irritera.

    Gå ut och skrik lite vetja! Eller det är kanske bättre idag?

  4. Skrika å kasta saker vill jag göra varje morgon när klockan ringer alldeles för tidigt…

    Vaknade i söndags morse av att jag själv ramlade ner på golvet. UTAN att klockan ringt.
    De du.

  5. Annatt: Jag kastar bara mjuka bollar, men effekten blir inte i närheten av jag tror jag skulle känna efter en rejäl kaffekopp. Under en svensexa körde en blivande brudgummen en skrotklar bil. När hans uppdrag var slutfört kom höjdpunkten för många; den totala demoleringen. Demonstranterna på G20-mötet ligger i lä, även om vi inte eldade upp den. Själv deltog jag inte ens med lite spark på däcken.

    Carro: Haha. Golvet har jag aldrig vaknat på, däremot i soffan lite väl ofta kanske. När klockan ringer är jag antingen pigg och studsar upp, eller — vanligare — bara trött med en tanke i huvudet: ”Sova. Lite. Till.” Däremot tror jag att de få sängpartners som delat säng med mig, gärna velat slänga ner mig från sängen och in i väggen.

    Kajen: Som männen vid kaffeautomaten klumpar jag taffligt ihop de premenstruella syndromen med menstruationen.

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.