Kan jag byta mitt liv mot en enkel refräng om kärlek?

Det är okej så länge jag inte tänker på det. Då kan jag skratta, vara glad. Känna att det är ganska bra ändå.

Jag jobbar. Tränar. Träffar vänner. Gör allt för att fylla min dag till bredden så att jag ska ramla ihop på hallmattan när jag kommer hem. Utpumpad. Utmattad. Inte ha orken att tänka. Stupa i säng. Utan att grubbla.

Det går inte. De hinner i fatt. Tankarna. Hur mycket jag än försöker undkomma. När det tystnar, är det bara jag. Sömnen vill ta mig, men jag förmår inte släppa in den. Ge mig den ro jag behöver. Med bultande huvud och rödsprängda ögon ser jag på mig själv i spegeln.

Och blir rädd.

Gud om du hör mig
jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
av allt som går sönder här