Jag trivs bäst i öppna landskap… inte

Efter några dagar i öppet kontorslandskap börjar jag vänja mig vid mina hörlurar. För det är valet nu när radio utan hörlurar är bannlyst. Försvinner in i min egen lilla värld. Antingen med någon av de kacklande morgonprogrammen eller något skönt från iTunes.

Nackdelen, med min plats, är att jag sitter med ryggen åt kontoret. Inte för att jag vill smyga med fulsurfande (alla får gärna se att jag bloggar) men det är inte behagligt att helt plötsligt ha någon flåsande i nacken. Jag valde plats först, men uppenbart helt fel.

Hockeysplutspelet är i fullgång, men mitt intresse är tämligen svalt. Kanske är det att det är bäst av sju matcher i både kvart, semi och final. Badstränderna hinner fyllas innan det är klart. Och med det härliga vårvädret vi har här känns vintersport ännu mindre lockande. Men när matcherna kommer på Kanal 5 (som jag kan se) så kanske hockeyådran pulserar igen.

Nu ska jag sätta på mig lurarna igen. Tills någon knackar mig på axeln och jag hoppar till.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet otränad och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

1 kommentar

  1. Jag trivs bäst i öppna landskap, nära Simon vill jag va,
    alla månader om året, så att själen kan få ro.

    Jag trivs bäst i öppna landskap, där tankarna blir prat.
    Där vitsarna slår högt i tak, och skratten efteråt.

    Där hör jag varje telefon, och ser alla steg ni tar,
    och ropar med välbehag, när det är nåt jag vill.
    Jag trivs bäst i öppna landskap, nära Simon som jag är.

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.