Efterverkning

Mamma ringde i lördags. Jag är morgontrött. Därför tillåter jag mig själv att ta sovmorgon både lördag och söndag. Jag passar på att njuta. Blir jag småbarnsförälder så är sovmorgon en utopi och på äldre dar ska det upp och pinkas i dit och otid. Att sova en förmiddag ser jag som ren och skär lyxkonsumtion av livet. Mamma ringade i lördags. Och väckte mig.

Jag är uppe innan elva, men de flesta väntar till efter lunch med att ringa. Då frågar de försiktigt (som om jag skulle vara arg på morgonen?) om jag är uppe. Mamma ringde innan tio i lördags. Efter att ha förstått att det var telefonen som ringde, hittat den och harklat fram något ohörbart börjar jag vakna. Och tänka. Mamma på telefon. Okej. Vad har jag glömt? Skulle vi handla blommor till pappas grav? Fika hos mormor?

Mamma frågar hur det är med mig? Jag svarar snällt och drar täcket omkring mig. Frågorna fortsätter och hon tycks inte har något ärende. Ingen inbjudan till söndagsmiddag. Nada. Jag och mamma har ”Hur mår du”-samtal men de sker oftast över en kopp kaffe och definitivt inte en lördag morgon. Märkligt.

Hon har läst bloggen. Naturligtvis.

Hon agerar i ren desperation. Utsikterna för en svärdotter är – i min mors ögon – lika dystra som finansmarknaden och varje strimma av hopp måste verifieras. Jag ler när hennes ärende går upp för mig. Jag låter henne hållas och fortsätter samtalet, med en undran om hon ska våga fråga.

– Har du träffat något? Hon har inte bäddat för frågan utan slänger fram den för att allt annat var avhandlat.
– Va? Nej.
– Jag läste på bloggen?

Jag förklarar att det inte funkar så; jag lämnar ingen utfyllnadsinformation vid sidan om. Hon hävdar – naturligtvis – sin moderliga rätt om fullständig insyn och transparens i frågan. Jag viker mig och svarar, sanningsenligt, att jag inte har träffat någon.

– Så… det var bara påhitt?
– Det var en undran.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet otränad och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

7 kommentarer

  1. Åhnej.. försvann hela min kommentar nu bara för ja la in en länk? =/

    Aaaaaja, skitockså.. men okej. Jag sa iaf att min mamma gör precis som din. Kul =) Att dom tror att dom kan mygla till sej extra info.

    Och sen sa jag också att du skulle rösta på Filips nya potentiella glasögon inne på min sida (och nu vågar jag inte lägga in länken direkt till det inlägget, för då sopas väl allt igen).

    Haregött!

  2. Just sådana krav från mammor till sina söner som får potentiella flickvänner att lägga benen på ryggen. Kontrollerande svärmödrar är något man gärna betackar sig för, i synnerhet när man kontemplerar vem man vill ha som far till sina framtida barn. Note to self, när mina telingar växer upp; våga släppa taget….

  3. Carro: Fyll i din epostadress och få alla inlägg i inkorgen, vettja.

    Cosmopolit: Mammor släpper aldrig taget. På ett sätt är det okej och ganska skönt, men det är de där gångerna när jag känner mig omyndigförklarad som skapar irriteration.

    I fallet inspekterande svärmor är hon vanligtvis ytterst diskret. Men nu.. nu är det en desperat Mammas handlingar jag ser.

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.