Den bästa halvtimmen på dagen

Det är mörkt, grått, fuktigt och några plusgrader. Ett jävla skitväder med andra ord. Jag saknar minusgrader, snö och isiga rutor att skrapa på morgonen.

Det vore väl okej om det inte vore för att jag blir så trött av det totala mörkret. Det spelar ingen roll hur mycket ljus jag skickar från lampan på jobbet, det är med segt huvud jag kommer hem ändå. Kaffet rinner ner i en strid ström och gör antaligen mer skada än nytta för min vakenhet.

Det vore väl okej om det inte vore för att jag vill ha energi kvar för att umgås med min dotter. När jag kommer hem har vi 90 minuter innan hon ska gå och lägga sig. De vill jag maximera med bus och leende. Hon skrattar inte riktigt ännu, men ler stort med öppen mun när hon blir exalterad.

Det vore väl okej de där 90 minutrarna inte halverades av att vi bådar nickar till i soffan efter att hon gnällt en stund.

Men den halvtimmen vi får från att jag kliver in genom dörren och hon möter upp i dörren i sin mammas famn till att hon blir trött, hungrig och gnällig: den halvtimmen är den bästa på hela dagen.

Linnea 2012-01-01

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet otränad och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.