Det är 15 dagar kvar till Midnattsloppet och jag känner mig i sämre form är än på mycket längre. Det är sega ben och motivationen att träna är lika sällsynt som soliga dagar.
Semestern förra året känns som ett långt träningsläger jämför med i år. Jag tittar på Tintin till frukosten i soffan. Pillar i naveln, tar en påtår och blir irriterad på mig själv att jag körde ett morgonpass. Tittar på ett avsnitt av Jericho. Börjar planera för ett lunchpass. Tittar på ett avsnitt till. Läser bloggar. Nyheter. En kopp kaffe till. Ytterligare ett avsnitt.
Förslappad.
I går blev det tillslut ett intervallpass. 20 st 45/15 intervaller med andnöd efter de tio första. Men känslan är så underbar att jag inte riktigt förstår varför det ska vara så svårt att ta sig ut. I förrgår sprang jag 7,5 km till en kompis i Huskvarna. Även det var livsbejakande och balsam för själen.
Nästa vecka kommer solen (sägs det) och med den kanske motivationen. För i år vill jag under 40 minuter på Midnattsloppet och under 2 timmar 30 minuter på Lidingöloppet.