Att prioritera träning

Det fanns en tid då jag – tro det eller ej – tränade sex dagar i veckan. Långlöpningen på tisdagar var värst. I alla fall väntan inför passet: hemma vid 17 och passet startade 20. Värdelöst, men småbarnsföräldrarna ville ha det så.

Ni är jag själv far till en dotter på 1,5 år (och lite till) och har dåligt samvete gentemot mig själv när jag är borta och tränar. Att hämta på förskolan vid 17 och sedan sticka en timma senare för att simma och komma tillbaka när hon somnat. Det är inget roligt.

Jag har börjat simma igen. Måndagar 19-20:30. Tunga armar som får kämpa för att hålla mig flytande. Simmar om jag inte har möte. Tisdag eller onsdag hoppas jag på ett spinningpass och torsdagar löpning. Och ett spinningpass till på helgen. Om veckorna är utan konstigheter, vilket de sällan är.

Jag kan få abstinens och vill absolut inte sticka och träna utan dansa med min dotter: hoppa, hoppa, ramla och rulla, rulla. Jag lovar, det är mycket roligare än att simma i klor bland hårbollar. Det är roligare och pärla än att springa och det är roligare att jagas än att spinna.

Ändå försöker jag prioritera träning. För det är roligt det också.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet otränad och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.