Att inte träna är en enkel prioritering

Min träningsdagbok har sedan juli haft fler luckor än träningspass. Och det är så det ska vara. Just nu.

Jag gjorde en triathlontävlng förra året. Sprint i Kalmar kvällen före ironmandistansen. Bra väder, mycket folk och roligt. Som det brukar vara i Kalmar när jag är där. Jag anmälde mig till Lidingöloppet tidigt på hösten när de första rutinerna med att vara pappa satt sig för att överhuvudtaget komma ut och träna. Målet var att springa på som sämst 2:30 och jag klarade det med fem minuter. Jag var lika nöjd med den tiden som det året jag sprang på 2:23.

I morse, efter morgonpasset i simbassängen i fredags, fick jag frågan om jag skulle komma på förmiddagscyklingen dagen efter. Prognosen sa -2 grader och klarblå himmel. Perfekt väder för vintercykling med andra ord. Jag skrattade bara och sa att jag inte hade någon vintercykel redo. Sanningen är att jag inte har någon lust att ge mig ut och cykla i -2 grader klockan 09:00. Jag befinner mig hellre på lekmattan med min dotter eller sitter i soffan och läser knack-knack-boken för henne.

Det är en enkel prioritering. Just nu.