Deklaration. Jag undrar om någon känner härliga, varma lustkänslor inför det ordet. Möjligtvis de som stoppar in hela sitt liv i ett bokslut; balansräkning över sexlivet och avskrivning av partnern efter tre år. Där får ord som förvärvsinkomst, grundavdrag och taxering ögonen att spärras upp och dreglet kommer rinnande ur mungiporna. Själv känner jag bara olustkänslor.
Den stora räknemaskinen hade den centrala platsen på köksbordet. Runt omkring låg papper utspridda. Mammas fingrar flög över knapparna och det lät varje gång siffrorna gick från grönt lysande på displayen till pappersremsan som blev längre och längre. Det var ingen idé att försöka få någon som helst uppmärksamhet när det var deklarationstider i barndomshemmet.
Med redan ifyllda siffror är det inte så mycket att våndas för längre. Till och med den förut fruktade K4-blanketten är näst intill ifylld bakom bankid-inloggningen på skatteverket.se. Värre var det när det kom blanka rutor på den ”särskilda självdeklarationen” som fick mig att förtränga, gråta och panikdeklarera sista natten.