Tillbaka till… hemma

Igår gick jag från semester till arbete. På en torsdag. Tanken med att jobba bara två dagar innan helg är, såklart, att behålla semesterkänslan och slippa känna mig totalt utarbetat när det blir helg.

Jag åkte ner till kontoret igår och även idag. Att ställa om från semester till arbete i huset, vid skrivbordet, hade varit alldeles för svårt. Rutinerna hemma har under fem veckor varit anpassade för semester. För att kunna upprätta arbetsrutiner hemma behövde jag först komma till kontoret och skaffa mig jobbkänsla för att sedan kunna ta med mig den till hemmakontoret. Dessutom är varmt ute igen och kontoret har AC.

Folkhälsomyndigheten fortsätter att anmoda oss, som har möjlighet, att fortsätta jobba hemifrån även under hösten. Det är ett klokt beslut i smittskyddshänsyn men det börjar tära på mig. Tära kanske är ett lite för starkt ord, men jag saknar mina kollegor. Både vi som team – och våra kunder – har vant oss vid att inte träffas och det har flutit på bra. Vi har träffats via Teams och har levererat. Men jag saknar den sociala interaktionen som finns när vi träffas i köttet så att säga. Att sitta mitt i smeten och höra teamet prata om hur saker bäst ska lösas. Även om vi sitter mycket framför våra datorer i tysthet även på kontoret finns det en annan puls där än det gör att sitta hemma.

Så, jag tänker att min höst kommer att bli en kombination av hemmakontoret och företagets kontor. Dels för att kunna upprätthålla jobbkänslan och att få träffa lite kollegor som också rör sig på kontoret till och från. Och så kanske det blir även när vi har detta coronavirus under någorlunda kontroll, en kombination av att sitta hemma och på kontoret.

Skolor ratar barn med adhd och diabetes

SvD Debatt

Barn med adhd och diabetes typ 1 väljs bort när föräldrar kontaktar svenska skolor och frågar om möjligheterna att få plats i den obligatoriska förskolan för sexåriga barn. 

Det här gör mig både förbannad och ledsen att läsa. Ja, barn med funktionsnedsättning kräver extra resurser men det ska inte drabba dom vid skolvalet.

8-åringen fick sin typ-1 diabetes när hon var 3,5. Den – privata – förskola hon gick i då sökte om extra stöd hos kommunen som nekade det. Nu hanterade förskolan det fantastiskt bra ändå.

När vi sökte förskoleklass så valde vi att ta upp hennes sjukdom efter att i hade fått en plats bekräftad. Då kunde vi stämma av med skolan hur de skulle planera för hennes sjukdom etc. Så ska det inte behöva vara.

Svaren från undersökningen visar att såväl barn med adhd som barn med diabetes typ 1 väljs bort när de söker information om plats i förskoleklassen. 

[…]

För privata utförare däremot var skillnaderna avsevärt större – och därtill statistiskt signifikanta. I detta fall fick 53 procent av barnen utan diagnos svar att de var välkomna att besöka skolan. Bland barn med adhd fick enbart 33 procent samma svar när deras föräldrar kontaktade en skola som drivs av en privat utförare medan andelen barn med diabetes typ 1 som blev inbjudna att besöka skolan uppgick till 42 procent.