”Well you done me – and you bet I felt it”

Det regnar. I huvudet samsas jobbtankar med privata diton. Jag lyssnar på Jason Mraz, dricker kaffe och formulerar ett mejl till kollegan och en bloggpostning under arbetstiteln Jag har lovat mormor. Att formulera sig i jobbet är ibland en balansgång. Så även i bloggen. Om jag skriver om resan till Halmstad en regnig midsommar – innan jag var myndig – som slutade i att jag var snorfull och inte riktigt minns någonting. Ringer mamma och ger mig en retroaktiv reprimand då?

Om jag berättar om den gången när kondomen sprack och vi tittade på varandra med förvåning och skräck, skrattade nervöst och började prata om vilka namn vi gillade men egentligen funderade på vad det skulle kunna innebära. Ringer hon, som jag träffade, då?

Det är en balansgång.

Det regnar. David Urwitz har tagit över mikrofonen. Årets bästa rekommendation till min yviga musiksamling. Det kanske bara var ett lyckoskott, men det känns som allt från rösten, texterna och melodierna är noga analyserade för att sedan rekommenderas.

Jag vill lämna skrivbordet, ta på mig mina mysbyxor – hur fula de än må vara – och krypa upp i soffan. Under filten. Blunda. Förnimma och memorera. Höra regnet mot rutan, bussen på gatan. Se en film och äta chips. Pepparchips.

Det regnar. Jag längtar efter skogen. Jag har inte tränat på hela veckan och ska kröna det med ölhäveri ikväll. På ett civiliserat, reprimandfritt sätt. Don’t worry mom. I morgon ska jag träna. Medan cykelkollegorna som jag rullat många mil med veckorna som gått kör runt Vättern tar jag fram löpardojorna som omväxling.

Det är en balansgång. Mellan att sakta läka foten och att slå upp skadan igen. Ibland vet jag inte var den är. Balansen. Tar jag i för hårt? Kan jag ta i mer? Kan jag inte få ett piller, bädda ner mig en vecka och sen är det bra. Eller gips två månader.

Det regnar.

Publicerat av

Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med världens bästa tjej och två döttrar dotter som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

5 reaktioner på ””Well you done me – and you bet I felt it””

Kommentera gärna!