Varf�r v�ckte ingen mig?

F�rs�ker fokusera blicken. G�r inte. Bara dimma. Uppt�cker att jag ligger i soffan. Med kl�derna p�. F�rs�ker igen. Noll, sex… vider lite p� huvudet. Inget nackont. Noll, sex, fem, noll.

Fan. F�rsovit mig.

Varf�r har ingen v�ckt mig? Jaha, jag lever ensam. Fortfarande denna dimma. Varf�r? P� v�g att ringa Kollegan: ”Hej, blabla.. tar egen bil… blabla”. Kommer p� att bilen st�r i garaget femton minuters promenad bort. Aldrig. Bara att stressa. 06.51. Har nio minuter p� mig.

Upp. Av med kl�derna. Tv�la in, sk�ja av. Borsta, sk�lja, spotta. Dimman l�ttar. P� med kalsonger, byxor. Lukta p� en pik�. Inget svett. Bra, den tar jag. Ut i k�ket. Bre tv� mackor, n�gra skivor ost. Ingen tid f�r finlir med gurka. P� med skor och kavaj. Undra hur jag ser ut i h�ret. �h, vem bryr sig.

Ut genom d�rren. Jag hinner. Fokus igen, dimman borta. F�rst�r att det �r linserna. Undrar stilla om det �r smart att sova med endagslinser. Och ha dem p� en dag till.

I morgon �r det sovmorgon.

Publicerat av

Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Kommentera gärna!