Vad ska jag blogga om?

Ibland, men bara ibland, vill jag försvinna in i anonymiteten. Att blogga anonymt har onekligen sina fördelar. Att beklaga sig över jobbig, dryga människor. Skriva om hjärta och smärta, utan att någon vet vem jag pratar om.

Men jag är inte anonym. Så vänner, chefer, grannar och kärlekar – ni går säkra.

Du borde skriva oftare, stod det i ett meddelande jag fick häromdagen. Bugar ödmjukt. I dag kom ”Nu får du väl ta och skriva nåt skoj. Jag väntar ju”.

Men det händer inget roligt. Inte något som får er att skratta.

Vår IT-avdelnings kontrollbehov har gått ett steg för långt. Jag förstår – mycket väl – att de vill förenkla administrationen och support av datorerna. Men att bestämma att alla Windows-användare ska ha samma bakgrundsbild. What’s the point? Snälla, IT-chef. Skärp dig! Eller som Jocke hade sagt: Vafan!

Ska det skickas ut bilder på en standardfamilj som alla ska ha på sina skrivbord istället för barnen och kärleken? Och begränsa radiolyssnandet till P2?

Eller finns det en säkerhetsaspekt som jag (som Mac-användare med helt egen skrivbordsbakgrund) inte känner till?

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

13 kommentarer

  1. Nämen se där. En postning 🙂

    Jag tror det kollektiva IT-icke-tänkandet enbart drabbar PC-människor, så som du beskriver bakgrundsbilden ovan. Ingen Mac-människa skulle komma på tanken med ett sådant förbud.

    Hoppas nu vi kan utrota PC-världen för allas bästa!

    PS. Lite synd att du inte kan skriva anonymare, visst är även det här roligt att läsa, men det är yta, jag gillar djup.

  2. Hörrududu. Jag postar väl när jag vill. Sådeså!

    Men visst är det slätstruket och ganska trist i min blogg. Ska försöka bjuda på lite mer djuploadande postningar framöver. Och en hel del skratt.

  3. Klart du postar när du vill, men jag tar mig rätten att klaga när det blir för sällan. Ta det som en komplimang!

    Slätstruket är det nog inte, tror inte det är många som faktiskt skulle dra upp temat skita ner sig under lidingöloppet i sin blog.

    Skratt räknar jag definitivt med. (känner du hur prestationsångesten ökar? muahaha)

  4. Hur kommer det sig att du inte vill använda smileys?

    Jag kan förstå argumentet att dom ser tämligen löjliga ut, men dom är ju så praktiska 😉

  5. Det var en skola som hotade eleverna med att spela P2 hela dagarna i högtalarsystemet om de var olydiga.

    Linn:Min aviga inställning till smileys (smilies?) kanske är värd en egen post. Jag vill helt enkelt kunna skriva så nyansrikt att de inte behövs. Och så är jag ”uppfostrad” att inte använda dem. Men, visst, jag använder dem. Ibland.

    Christopher:Vår IT-chef har pratat med oss Mac-användare att köra in något antivirusaktigt för att han ska kunna sova ordentligt.

    Anders:Någonstans läste jag bloggtips. Blogga inte anonymt och posta minst en gång i veckan. Saken är biff.

  6. Be din it-chef om exempel på virus, maskar, trojaner och annat för Mac OS X. Kan han eller hon räkna upp det så kan du be vederbörande att packa sig iväg och läsa på. Kan de fortfarande inte göra det efter att ha läst på så kan de återvända till att rama in utskrifter på de mest spektakulära BSOD…

  7. Jag har ett nytt tema till dig Christian:

    Varför är internet så litet för? Alltså; man stöter ju på samma personer överallt.

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.