Utel�st i strumpl�sten

Jag st�r, som tur �r, inte ute. Jag �r i gr�nslandet. Jag kommer inte in p� avdelningen eftersom d�rren �r l�st och mitt passerkort ligger d�r inne vid min dator. Jag har bilnyckeln i fickan s� jag kommer hem, men i strumpl�sten och utan ytterkl�der. Desstuom beh�ver jag �ka hem till brosan och h�mta min extra nyckel.

Nej tack.

H�r l�ses d�rrarna till alla avdleningarna efter arbetstid och d� g�ller det att ta med sig passerkortet, annars �r du k�rd. Det �r jag. Vaktis brukar g�ra sin runda vid halv �tta – jag hoppas han inte t�nkt ta den senare i kv�ll. Tur att det finns en dator ute foalj�n s� jag har n�got att g�ra medan jag v�ntar.

Kommer han inte snart. Jag har ju massor att g�ra.

Hade jag haft mina dojor p� mig hade jag enkelt g�tt �ver till Tempo och ringt till honom. Men jag har inte t�nkt att g�ra det barfota. Det �r bara att sitta h�r och v�nta.

Jag som bara skulle kissa.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

3 kommentarer

  1. Jag verkar aldrig l�ra mej heller. Det �r andra g�ngen det h�nder. Sist stod jag ute och kom inte in i huset. Men d� hade jag telefonen med mej och ringde Vaktis.

    Dags att knyta passerkortet runt halsen kanske.

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.