Termobyxor

Det �r kallt ute. Jag har ingen termometer i l�genheten med en tr�d h�ngande ut genom f�nstret men bilen visade minus fyra grader n�r jag k�rde den korta streckan till parkeringshuset.

�ntligen kom d� vintern. Som jag har v�ntat p� den. Jag var dock tveksam i dag n�r jag gick den oskottade g�ngen fr�n den varma bilen till kontoret. Var det verkligen n�dv�ndigt med vinter?

Jag �r bra p� att g�ra ingenting just nu. Jag har massor av disk. Jag har mat i kylsk�pet som snart m�ste sl�ngas om jag inte tillagar den. Jag har tre sm� lampor att montera i hyllan ovanf�r k�ksb�nken. Och tavlorna som jag har funderat p� �ver ett �r var de ska sitta. Dessutom �r jag uppe alldeles f�r sent. Klockan n�rmar sig tv�.

Nej, jag hamnar i soffan. Bl�ddrar mellan de f� kanaler jag har. Funderar p� livet inte s� stora fr�gor, funderar p� om det inte �r dag att k�ra ig�ng en maskin tv�tt men ist�llet slumrar jag till.

F�rv�nande �r jag produktiv p� jobbet.

P� fredag �r det After Work. D�refter v�nder det. Lusten kommer tillbaka och lekande l�tt �r disken ren, lamporna monterade och kn�t �r okej igen efter s�ndagens aikidopass. Men fram till fredag kv�ll beh�ver jag inget g�ra. Jag har �nd� ingen lust.

Jag gillar vintern. Det beh�vdes termobyxor, vinterjacka, m�ssa och vantar och en promenad genom ett sovande J�nk�ping f�r att inse det. Om det bara hade varit lite mer sn�

Publicerat av

Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Kommentera gärna!