Veckan då jag jobbar

Det går undan, mitt liv. Jag tar mig från jobbet, till träningen, till andra uppdrag och aktiviteter och landar däremellan i sängen för lite sömn. November är snart slut och med den även en arbetstopp som kulminerar den här veckan. Det är kul att jobba, kul att träna och skönt att sova, så jag har ingen anledning att klaga.

Nästa vecka ska jag ta en ledig dag och ägna mig åt att skriva. Inte för intranätet, inte för någon webbsida, inte i någon powerpoint och allra minst några mejl. En svart bakgrund, grön text och bara för mig själv. I mysbyxor med kaffe nära till hands.

Balanserad med träningsprogram

Jag simmade i går. 3200 meter meter. Det är simträning i morgon igen. Löpning på torsdag, simning på fredag innan både frukost och jobb. Helgen innehåller löpning både lördag och söndag.

Jag har inte tränat inte i dag.

Under en kort stund funderade jag över löpning även i dag, när planerna efter jobbet ändrades. Det är ofta min första tanke när det blir luckor; träning! Men, jag var mentalt inställd på att inte träna i dag, så även om möjligheten dök upp hade jag ingen lust. Absolut ingen alls.

Det är lätt att hamna i dåliga samvetet-facket med tankarna runt träning. ”Träningsmöjligheter ska tas till vara, hör du det, din lastmask?!”. Ja, jag älskar att träna. Det är balansen som är svår. Den mellan träning och vila. Visst kan jag träna varje dag, hårdare ibland, lugnare andra dagar. Men den dagen jag inte tränar alls vill jag inte känna dåligt samvete för, eller blir stressad över det.

Framöver heter lösningen träningsprogram med målsättning. Jag hade det hösten 2007 då jag tränade inför Stockholm Marathon. Innan jag blev skadad visste jag hur mycket jag skulle träna varje vecka. Vilodagarna fanns där tillsammans med lugnet. Även att en tävling var i faggorna, kunde jag hålla stressen över att träna mer och hårdare stånd och slappna av i att min upplägg skulle ge mig möjlighet att få ut maximalt när jag behövde det.

Träning är numera en del av min livsstil. Endorfinmissbruk kanske. Jag älskar det. Njuter av det. Men all njutning behöver balans.

Sommarrapport från Södergren

Längdfavoriten – Anders Södergren – lämnar en sommarrapport från snöfria träningar uppe i norra Sverige:

Nej, det är ingen dans på rosor. Och det går inte som på räls. På kort tid har jag kört i diket två gånger på rullskidor utför Frösöberget i femtio knyck. Orsak: Högerbenet hänger inte riktigt med i svängarna. Det är en konsekvens av operationen då en skadad nerv frigjordes från disken. Systemet kopplar inte riktigt ännu. Signalerna till benet och foten ger inte önskvärd effekt. Istället för ”tryck, tryck, tryck ifrån”, blir svaret ”markera, markera, markera”.

Uj. Jag tycker det går fort på cykeln i 50 km/h, vilket visar på vilken mes jag är.

Jag tror och hoppas att systemet kopplar 100 procent i höst och då jäklar…

Ja, då jäklar! Jag har inte ens haft semester och plötsligt kom längtan efter vintern – som en ilning genom kroppen.

Triathlon för alla i Axamo

IK Hakarpspojkarnas triathlon får mycket utrymme i lokal media i dag. I Jönköpings-Posten är det ett uppföljningsreportage om Jessica och Mikael som siktar mot Ironmantävlingen i Florida till hösten. Tyvärr har JP ingen nätupplaga. Däremot så var Jnytt.se uppe på vår bana vid Axamo i går och gjorde ett reportage.

– Vi vill att folk ska komma hit och testa, förklarar Mikael Drott i IKHP:s triathlonsketion. Vi har 50-60 medlemmar, men vill bli fler. Vi vill framför allt ha hit ungdomar, det är de som saknas.

Ja, medelåldern hos oss är alldeles för hög. Triathlon är ännu inte etablerat sport i Sverige, utan jag tror att de flesta utövare – även på svenska touren – är elitmotionärer som sökt nya utmaningar.

Varför ska man börja med triathlon?
– Det är en bra och omväxlande sport, eftersom man får träna tre olika saker. Att inte fler har börjat beror nog på att simningen avskräcker en del.

Som motion är triathlon underbart. Istället för att bara harva runt i löpspåret eller på cykeln så blir det en härlig kombination. Det tar tid att komma igång och börja uppskatta simningen, men när du börjar bli hyfsad på det är det kul att köra triathlon. Alla tävlingar i Sverige bjuder på motions- och mastersklasser för de som inte vill köra seniorklass.

Framsteg är njutning

En bidragande orsak till motionskarusellen som jag är inne i nu var att jag gick crawlkursen för fyra år sedan. Inspirerad av simmarna i Athen-OS ville jag lägga svanhals-bröstsimmet bakom mig. Och det gick. Med kalsupar och värkande armar lyckades jag crawla 25 meter. Jag gick en termin till och kom längre, lite enklare innan jag slutade.
Fortsätt läsa Framsteg är njutning