Spin of Hope

Att öppna min träningsdagbok är som att öppna en ny Moleskin. Blanka sidor till för att fyllas. Och det är dags. Att fylla alla dess sidor med meningsfullt innehåll. Löprundor; korta, långa, intensiva, uppbyggande, nedbrytande och allt däremellan. Med utmattande cykelrundor med solen i ögonen och vinden i ryggen och klorfyllda simpass innan de kalla mörka våtdräktspassen tar vid.

Det är dags att bli livsstilstriathlet igen.

Det börjar i helgen. Jag tar ett pass på en cykel under Spin of Hope. Febern sedan en vecka tillbaka, den andra feberveckan för året, är borta. En timmas lätt spinning blir tillräckligt mjukt för att kroppen inte ska bli rädd, samtidigt kicken jag behöver för att komma i gång. Sedan minst två pass i veckan, helst fler. såklart men dumt att sätta ribban så högt att jag inte våga hoppa. Skata bygga upp alla muskler och leder igen. Låta dem känna igen rörelserna och tillsammans med hjärnan hitta glädjen.

År 2014: Comebacken.

Blossom ger tips inför vårens löparfest

Vårruset närmar sig i vår och  Blossom Tainton ger råd:

– Målet är att träningen ska bli lättare. Det är bättre att träna ofta och lite än att gå på stenhårt och köra skiten ur sig, det är fullständigt värdelös träning. Men bör även lägga in intervallträning med kortare sekvenser och vila emellan.

Det hon antagligen försöker säga är att variera dina löppass mellan långdistans, kortdistans och olika intervaller. Att bara springa milen blir både trist och ger dig ingen utveckling.

Vilken träningsdag

Oj. Helt plötsligt slår jag till och kör två träningspass samma dag. Det kan jag inte minnas när jag gjorde senast. En varm löptur med dottern i barnvagnen mitt på dagen. Höll 4:46-tempo i snitt, så inte allt för illa. Avslutade kvällen med triathlon på Axamo. Trötta och sega ben som krampade och ett håll som inte ville släppa.

Förra veckan varv vi 23 som körde och idag chockade Jönköping oss med 76 deltagare. Det var trångt med hjärtligt. Det är massor av härliga motionärer som inte skyr vattnet och kör utan våtdräkt. Vi hoppas på fler soliga kvällar och att vi slår förra årets rekord på 88 deltagare.

Nu ska jag duscha och sova. Dottern väcker mig antagligen strax efter sju i morgonbitti och vill att jag ska engagera mig i henne.

Gel-Nimbus 13

Äntligen har jag köpt mig ett par nya löparskor. Jag har varit duktig på att alltid har två skor på gång — ett par jag avvecklar och ett par jag springer in — men sedan vi blev gravida (och Linnea sedan föddes) har jag sprungit så lite att jag helt kommit ur fas och slitit för mycket på mina senaste skor.

Ett presentkort på Intersport gjorde bördan på plånboken lättare när jag köpte ett par Asics Gel-Nimbus. Jag tror det är mina andra. Tidigare har jag sprungit i Gel-Kayano då någon som filmade mina fötter sa att jag pronerar. Nästa filmning, hos annan återförsäljare, skulle jag ha en en neutral sko. Så, jag springer numera med en neutral sko. Har sprungit i Asics skor sedan 2005 och varje gång jag provsprungit andra (på band) har det inte kännts helt rätt.

Nu ska jag bara få lite kontinuitet i träningen också.