Kylskåpslöftet

KylskåpJag har alltid haft ett välfyllt kylskåp. Så välfyllt att jag fått kommentarer om det.

– Oj, här finns för en hel familj. Jag som trodde att ungkarlar hade tomma kylskåp och mest käkade ute.

Nog för att mitt kylskåp genom åren alltid varit välfyllt; från en hylla dedicerad för coladryck när jag precis flyttat hemifrån till mängder av glasburkar.

Det svåra har varit att veta vad som gått att äta och inte.

Ni vet; den inlagda gurkan, den till leverpastejen, håller på att ta slut så jag plockar upp en ny när jag ändå köper filmjölk. Ni vet; hade jag rödbetor hemma eller inte? Bäst att jag köper en burk, för det vore retligt att bli utan.

Det står en burk med några halvdana gurkskivor i kylen. Självklart tar jag ur den nya burken och är alldeles för lat för att rensa ut och slänga den gamla. Det medför att jag måste transportera glasburken till en återvinningsstation. Jobbigt. Jag hade naturligtvis en burk rödbeter hemma, så nu har jag två. Och när jag nästa gång ska äta rödbetor har båda passerat bäst före-datum så jag plockar upp en tredje.

Tills det blir överfullt.

Lägg där till lite rucola som blir gammal innan jag ens hinner göra en endaste sallad, lökar som bara blir fler och fler.

Och. Så. Vidare.

Pinsamt.

För någon vecka sedan gjorde jag en storrensning. Burkar med tomatpuré, majonäs, gurka, sill, marmelad, soltorkade tomater, oliver, feferoni – ja ni hör – sköljdes, återvanns och lämnade ett tomrum i kylskåpet jag inte sett på länge. En befrielse.

Från och med nu prövas alla nykomlingar som vill flytta in i kylskåpet. Det gäller att ha en klar plan, en mening med varför du ska in i mitt kylskåp, annars blir det ingenting. Gurkburk byts mot gurkburk. Marmeladburk mot marmeladburk (även om flera olika smaker är tillåtet) etc…

Det är mitt kylskåpslöfte.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

3 kommentarer

  1. tack för maten. bokstavligt. jag har 1) förbättrat min svensk matvokabulär 2) äntligen blivit hungrig och ätit allt som jag kunde hitta i min kylskåp – det finns för det mesta ett eko när jag öppnar den… grymt!

  2. från och med den 1:e december så borde sillburken kännas sig väldigt hotad, den stackaren kommer nog inte ens till det läget att han blir ifrågasatt

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.