Kast med liten boll

Maratonlöparna imponerar på mig. Stort. Jag planerar att springa Stockholm Marathon nästa år. Vi får se hur det går med den satsningen. Midnattsloppet till helgen till att börja med.

Det närmaste jag har varit friidrott livs levande är mina egna bravader. På Skillingaryds IP när det var skolmästerskap i plugget och nu senast på en svensexa för några år sedan. Lyckades då dyka runt 150 på höjdhoppet och i alla fall få i väg spjutet.

I fredags satt jag på Ullevi. Bjudbiljetter. Fick se Kronberg i sin helgula dräkt ta sig på pungen innan start och sedan vinna sitt heat. Kvinnorna kvalade i kula, sprang 1500 meter och vår tiokampande svensk missade tre diskuskast. Tyvärr hade vi inga biljetter till eftermiddagen, men systrarna Kallur och Kajsa gör sig på tv också.

Var ute i skogen och sprang i går. Eller halkade runt på det blöta, hala underlaget. Jag trivs där. Värre var det på mellanstadiet, då jag hade ångest inför grenen Kast med liten boll. Jag har kunde, och kan fortfarande inte, kasta. Tekniken är obefintlig och det finns ingen snärt i kastet.

Pinsamt.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

3 kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.