Göteborgsvarvet 2007

Det var en absurd upplevelse. Att sitta svettig på en Bajamaja på Avenyn med tusentals människor utanför. De skrek, hejade på och applåderade fram löparna utanför. Själv satt jag där inne och kände hur loppet försvann i samma takt som hålet fylldes.

Jag kom ut. Med tightsen knappt på plats och försökte låtsas som om ingenting hade hänt. Som jag aldrig varit där inne. Jag kom en knapp kilometer. Fan. Inte igen. Jag har passerat sista blåbåse så det var bara att hålla ut. Knipa och springa. Samtidigt.

Gick i mål på 1.40,54. Bajsnödig och knappt trött.

Det började redan när jag klev in för att hämta nummerlappen. Som kor till mjölkmaskinen trängdes vi framåt. Nummerlappen i handen. Ett ”Lycka till” och vidare in i mässhallen. Ännu trängre. Folk överallt. Det var kö för att komma ut. Galet. Redan här borde jag förstått att dagen inte skulle gå min väg.

Tappade bort chipet. Det som sitter runt foten och rapporterar in min tid. Det låg kvar i kuvertet efter att jag nålat fast nummerlappen och var på väg att lämna in väskan.

Panik!

Jag hittade det. Kurvetet. Bland alla andra tidningar och reklamblad bredvid papperskorgen.

Startade långt bak. I näst sista startled. Det var trångt. Men det är så det ska vara på första Göteborgsvarvet tänkte jag. Efter bara en kilometer eller två fick jag rygg på en skön gubbe. Hans kropp, hans kläder och det faktum att han såg helt oberörd ut vittnade om att han sprungit långt förr. Det var fem år sedan Göteborgsvarvet, så han uppskattade dagens tid till runt 1.30.

Tog rygg. Han banade skickligt vägen. När vi passerade milen låg han på 1.30-tempo. Exkat. Utan klocka.

Kände mig pigg. Tog ut stegen. Allt höll. Trodde jag.

Pang. Magen vände sig ut och in. Efter 13 km var jag tvungen att sänka tempot betydligt. Jag såg min rygg försvinna. Även om benen ville så gick det inte. Det handlade om att försöka kontrollera magen.

Vid avenyn var det oundvikligt. Jag flackade med blicken efter någonstans att ta vägen. Och då såg jag dem. Blå med vitt tak.

Räddningen.

Publicerat av

Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

4 reaktioner på ”Göteborgsvarvet 2007”

  1. Tack. Så här några dagar efteråt är jag nöjd. Första milen var underbar. Långt bättre än vad jag väntat mig. Så det finns potential att det blir roliga resultat framöver.

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.