Det lackar mot jul

Jag har aldrig anammat den gamla traditionen att vara uppe och vaka natten innan Lucia. Inte heller har jag varit redlös över alla rimliga gränser och tittat på Lucia-tåget bakfull dagen efter. Årets Luciatåg sågs på jobbet. Bygdens barn från skolan sjöng falskt och vacker på samma gång.

Jag var alltid tomte i luciatågen i småskolan. Och mamma var där och tog bilder. På julafton i år tar jag inte på mig tomtedräkten. Jag har gjort mitt. Dessutom är inte mina ungar.

Mamma vill köpa en julklapp. Och tjatar om att jag ska meddela vad jag vill ha och var hon kan köpa den. Visst är det roligt med julklappar, men det räcker med tio par strumpor. Det har jag en förmåga att alltid behöva.

Åt min första julbord i tisdags. Min förtjusning har försvunnit. Jag brukade älska julbordet. Mat i mängder. Ju. Godast i tisdags var ostkakan till efterrätt. Och de spännande italienska salamikorvarna. Annars same old. Prinskorvar och köttbullar är inte ens gott.

Publicerat av Christian Åhs Grevsjö

Christian är livsstilstriathlet och pappa. Bor i Jönköping med två döttrar som han överöser med kärlek. Bloggen är vardagsglimtar från 1999; nu med fokus på diabetes typ 1.

Delta i diskussionen

3 kommentarer

  1. Jaha min älskade son,
    Dags att bli tjatig igen. Ostkaka….hoppas du vet vsd den inte skulle innehålla men du har väl tabletter hemma!!!!

    Kram

Lämna en kommentar

Kommentera gärna!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.