Livet med autoimmuna sjukdomar

Fritidshemmets dag på fritids idag. Det bjuds på glass; isglass till de som är intoleranta mot laktos och gluten. Strutglass för de som inte har diabetes.

Ingenting för de som är glutenintoleranta och har diabetes.

Tur att bästa pappan var på hemmakontoret och levererade en glutenfri strutglass till dottern när frågan kom från personalen vad hon kunde äta.

Pappas tjej!

4-åringen blir 5-åring i morgon. I bilen på väg hem från förskolan.

Jag: Vad vill du ha i mogon när vi sjunger för dig och väcker dig?

4-åring: En princessan Cadance.

Jag: Ah. Nu menar jag att äta. Vad du får i present får du se i morgon. Vill du ha en prinsessbakelse eller kanske chokladmuffins?

4-åringen till storasyster: Vad heter den kakan jag gillar vi fick sist hos pappa?

6-åringen: Du menar mandelkubb?

4-åringen: JA! Mandelkubb vill jag ha!

Liket lever inför Göteborgsvarvet

Jag är stel i benen idag. Inte så konstigt när ett tänkt långpass på runt 15 kilometer blev en halvmara tillsammans med Daniel. Jag har knappt sprungit längre än 10 kilometer de få löppass jag har gjort. Göteborgsvarvet närmar sig fort och löppassen har varit få. Att jag ska springa en halvmara om två veckor är kanske bara dumt.

Vi sprang andra hälften av banan för Jönköping Marathon, som jag också av någon konstig anledning är anmäld till, och den är inte att leka med. Den är långt ifrån platt och benen fick bekänna färg. Lite känning i mitt opererade knä och en rejält svacka runt 18 kilometer. Men på något sätt glädjande att jag höll sträckan ut.

Karta över löppasset
Tryck på bilden för större version.

Göteborgsvarvet är helt utan tidsmål. Det blir ett träningspass inför Jönköping Marathon som är träning inför Lidingöloppet. Kanske att jag sätter upp ett tidsmål för Lidingöloppet, men antagligen inte. Hela återkomsten handlar om att ha roligt från start till mål med en kropp som håller.

Får jag se glutenmärket

6-åringen är hungrig innan läggdags. Serverar lite yoghurt med müsli. Inte den hon ätit senaste veckorna, utan en annan.

Skeptisk i ton och blick.
– Vad är det för müsli?

– Den andra glutenfria.

Med uppfostrande ton.
– Får jag se glutenmärket på paketet.

Visar paketet.
– Åh! Den!

Det går inte säga annat än att hon är noga med att inte få i sig gluten.

Armbanden

I dialog med 4-åringen som, tillsammans med 6-åringen, är hemma två dagar hos mig:

– Jag har saknat dig, gumman!

– Jag har saknat dig också, pappa. Men du har ju armbanden.

– Ja, jag har armbanden.

– Ja, dom kan du titta på när jag inte är här. Så tänker du på mig och saknar mig.

– Ja, det gör jag.

– Dom har jag gjort åt dig för att jag älskar dig. Du får aldrig ta av dig dom.

– Nej, jag ska aldrig ta av mig dom.