Fråga Lund – nej, jag är inte DEN Christian Åhs

Nu har jag fått frågan så många gånger att jag måste gå ut med en officiell dementi; det är inte jag som är personen som har ställt frågan  i klippet ovan.

Hur många Christian Åhs finns det i Sverige? Det går inte att söka på för- och efternamn i kombination hos SCB så vi får ta andra tjänster till hjälp. Då får vi ett resultat att det finns fem stycken som har det som tilltalsnamn med lite olika stavningar. Antagligen är det någon av de övriga fyra som har ställt frågan. Jag får helt enkelt starta en liten FB-grupp där vi kan reda ut sådan här Christian Åhs emellan när situationer som den här uppkommer.

Soptipp

Städade och rensade ur garaget i helgen när barnen var hos sin mamma. Nöjd visade jag ungarna hur bra det blev och hur mycket plats det nu är i garaget.

6-åringen: Det ser ut som en soptipp.

Jag: Jasså, tycker du? Innan var det jättestökigt, men nu är det ordning.

6-åringen: Det ser ändå ut som en soptipp.

Jag: Hur tycker du ert lekrum ser ut? Där är stökigare än här inne.

6-åringen: Det har mer färger. Det är fint. Här ser ut som en soptipp.

Nya rutiner

Att vara ensamstående förälder innebär att ta ansvar inom alla områden. I en tvåsamhet blir uppgifterna snabbt uppdelade och rutinerna sätter sig. Det finns någon som avlastar, är ett stöd i vardagsbesluten och lyfter upp dig när du inte riktigt orkar.

Nu står jag där ensam. Både jag och barnen försöker hitta hem i det nya. Under två år var i ensamna tre dagar i veckan och då hade vi speciella mamma är inte hemmar-rutiner. Nu försöker vi sakta hitta hem i vad som är våra familje-rutiner när barnen är hemma hos mig.

Tidigare, när jag och barnen var ensamna, åt de alltid vid köksön med en iPad. Det var ”belöningen” för att mamma var borta på jobb. Vi åt alltid pasta cabonara en av de dagarna och de sov alltid bredvid mig i sängen.

Sakta är vi tillbaka vid köksbordet och äter tillsammans. Barnen har kvar sina platser och jag sitter på ena kortsidan för att sitta brevid båda. Det är viktigt att det blir rättvist. Någon av barnen dukar allltid om de inte är djupt inne i en lek och jag inte har hjärta att störa. Efter maten ställer de in i diskmaskinen, vilket de aldrig har gjort tidigare. Nya förutsättningar är bra tillfälle att införa nya rutiner utan att få protester.

Sakta har vi också lämnat att sova i bredvid pappa, även om vi såklart gör avsteg från det också. Om de själva får välja, sover de varje natt i min säng. Om sanningen ska fram har jag ingenting emot det.

Nya rutiner.
Men pasta cabonaran är kvar.